Ja jag kom hem för en halvtimme sedan men valde att skriva nu eftersom mina fingrar tinat relativt mycket. Jag har varit ute och promenerat inatt igen, Östra Stranden och tillbaka. Det tog nästan två timmar exakt, och då tog jag den lätta vägen.Det är ganska häftigt att känna sig extremt underlägsen naturens ryck (/nyck) ibland. Ett kort tag kunde jag knappt röra mig framåt, för kängan nådde inte asfalten under all snö så jag gled tillbaka på grund av den extrema vinden. När jag kom till stranden så gick jag och gick och gick och gick tills jag kom på att jag inte kunde se var stranden slutade och var havet tog vid. Sedan kunde man knappt skilja horisont ifrån himmel heller.Så jag ringde Jens. För första gången på evigheters evighet ringde jag Jens. Och vi var lite halvdjupsinniga tills jag kom på att jag ringde ifrån mobiltelefon.När jag kom hem kände jag inte mina fingrar över huvud taget, och det var chockerande jobbigt. Så jag tog en pepparkaka, och det känns som om jag bestigit berg eller något, the pride and the strength liksom.Jag smådiskuterar för- och nackdelar med Isabell huruvida man ska var introvert eller extrovert. Själv tycker jag att jag är ganska öppen av mig, jag kan (med glädje) prata om hur jag mår och känner, och jag har väl lätt att anpassa mig och ändra rutiner osv. Det känns bra, ganska positivt. Ändå så finns det konstanta kaoset på insidan - det spelar ingen roll hur mycket man försöker få ut det, det ska jävlar ligga där och slåss med hjärna, hjärta, själ och kropp. Svin.Men om man gått och varit introvert, vad händer liksom? Jag vet att jag varit det själv och det slutade i typ generellt missbruk och antidepressiva tabletter. Men om man inte har anlag för psykiska sjukdomar och inte har borderline, och allt man bara vill få ut stannar där inne och ruttnar, skrumpnar ihop till en liten möglig klump av känslor... kan man leva då?Jag tror dock att alla har förmågan att kunna förändras. Bara viljan och modet finns, så klarar man sig. Man klarar sig alltid, med lite stöd och lite kraft. Och hopp. Man måste ha hopp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....